Äntligen!
Det har kliat svårt i fötterna sen någonstans i april även om det då snarare var turskidor än vandringsskor som var på modet här i krokarna. Några dagsturer har mest bara förvärrat saken men nu är det alltså dags. Jag känner mig lite som ett barn dagen innan julafton!
Nu är det St Olavsleden som gäller, 58 mil mellan Sundsvall/Selånger och Trondheim. En gammal pilgrimsled som ska gå i St Olavs (Norges nationalhelgon) fotspår fram till Stiklestad där någon tyckte att han (Olav, alltså) var lite längre än han faktiskt borde vara och kortade av honom med sisådär tre dm högst upp. Så kan det gå. Sen var det någon annan som samlade ihop resterna av Olle, körde bort alltihop till Nidaros, grävde en grop och byggde en kyrka ovanpå. I korta drag.
Enda orosmolnet är väl egentligen bara bristen på just moln. Väderprognosen säger 30 grader och sol... Huvva.
Det får räcka för idag. Måste ju komma i säng så att det blir julafton dags att ta sig till Sundsvall så fort som möjligt. (Det kan inte vara en mening som yttras alltför ofta, jag kan inte komma på någon som haft bråttom till Sundsvall...)
So pretty please, with sugar on top, don't stop me now!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar