tisdag 14 augusti 2018

SOL, dag 8-13: No reason to stay (is a good reason to go)

(Joanne Shaw Taylor)

Åre, km 332

Viktigt meddelande till allmänheten:
Om man klickar på bilder så förstoras de!

OK, dags att komma ikapp lite igen då.Vilodag i Östersund innebar tyvärr att Vardagen smög sig på med samma subtila elegans som ett 43-vagnars godståg lastat med spännande saker som kompostpåsar, räkningar och stulna cykelhjul. Det tog inte jättelång tid att längta ut igen.
Annars spenderades den i stort sett med två saker - äta en massa mat och några timmar på relaxen på badet. Tillsammans med ett snabbt besök på blodgivningen framstår det mest som en oavsiktlig men likväl välkoordinerad trefrontsattack på vätskebalansen.

Vädret har varit lite sådär, blåsigt med lite växlande sol och regn och grejer. Tyvärr har det gått ut lite över sikten så t.ex utsikten från Frösö kyrka kom inte riktigt till sin rätt, tyvärr. Fjällen syntes längs hela horisonten men mest som mörka konturer.
Första kvällen efter Östersund slog jag upp tältet i kanten på ett hygge och fick framåt läggdags besök av en älgko med tillhörande kalv som var ute på kvällspromenad. Det var de första landdjuren jag sett, oräknat nån ekorre här och var. Efter det har det blivit ytterligare ett par älgar och en mycket tjusig räv men det var dock ingen av dem som ville vara med kort.
Det gör tyvärr inte utsikten från Frösön rättvisa

I Nälden tyckte jag att det var lite för länge sen jag blivit bjuden på kaffe så jag avlade en liten visit på församlingshemmet för att få saken åtgärdad. Det hade naturligtvis inget att göra med att det regnade och de hade tak, el och ett gäst-wifi. Kantorn passade även på att ropa in en vandrare till hon såg så då fick vi sällskap av Zdenek från Tjeckien också. Den först vandraren jag sett som är under 50. Oräknat mig själv. Fast jag ska nog dubbelkolla det där, jag börjar bli upphov till ett hel audiotek med gubbljud - det är stånkanden, schostanden, frustanden och grymtningar i alla upptänkliga tonarter och tonlägen när man behöver resa sig efter en liten paus.
Lurig tipspromenad i Nälden:
Vem är inte en av de sju dvärgarna?
1. Cincinatti
X. New York
2. Boston


Vidare förbi Alsen och Kluk (jag ser med glädje framför mig hur alla boende söder om dalälven ser ut som frågetecken inför alla dessa Jämtländska småbyar) där jag funderade på att göra en smash-and-grab på Kluksfestivalen eftersom de hade ett pubtält samt en körkompis till mig som uppträdde.
Alsensjön i kvällssol

 Jag litade dock på de gamla spartanerna som sa att "hungern är bästa kryddan" och travade vidare mot Mörsil, där jag hoppade över frukosten för att hänga på låset till buffén på Kretsloppshuset. En sen start den dagen men landade ändå strax efter Ristafallet (känt från Ronja Rövardotter-filmen), precis nere vid Indalsälven. Väldans trevlig tältplats och lite välbehövlig tvagning.
Ristafallet. Lätt modifierat.

Här är det gott att vara.


Härnäst väntar slutet på civilisationen (i princip) i Duved med sikte på det västra broderlandet. Nästa uppdatering om ett några dagar men troligen inte i lusekofta.

F.ö är eldingsförbudet hävt sen i fredags. Det underlättar.

Måste passerat halvvägsmarkeringen de senaste dagarna också. Bara en sån grej.

Lite Nya Zeelands-feeling har jag fått också, dels har det klafsats genom lera i kohagar och dels har jag blivit omringad ett par hundra får. Jag försökte vänligt förklara att jag ville passera men de sa bara "nääääää".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar