Folden, km 548
Nu är det inte långt kvar. Lite kluvet, det är så skönt att vara på väg men de senaste dagarna har varit lite sådär.
Det var nog iaf ett bra val att inte stanna i Sticklestad, handlade lite mat i Verdal och hittade till slut en bankomat. Sedan har det varit ut på den Nord-Trönderska landsbygden. Det har varit asfalt, grus, skogsvägar och emellanåt även trevliga skogsstigar. Och regn. Förutom dagen efter Sticklestad har det regnat till och från hela tiden. Inga skyfall och inget konstant utan sådär lagom irriterande som är strax över gränsen för vad man kan med utan regnjacka. Sen slutar det ett tag och väntar tio minuter efter att regnjackan åkt av innan det börjar igen och kör på en halvtimma innan det slutar. Tröttsamt.
 |
| Utsikt mot Levangerfjorden |
Men då är det iaf skönt att komma fram till brasvärmd stuga och bli itrugad kaffe och färsk frukt av Solbrit (undrar om det finns ett norskare namn?).
När man sedan ska sätta fyr i den slocknade brasan upptäcker man den undermåliga kvalitén i norska tidningar och vedträn. Efter några frustrerade eder, ett sjunkande pyromansjälvförtroende och en visit hos det lokala granbeståndet sprakade det dock i kaminen igen. Vid det laget var det bara Stoltheten, Envisheten och jag kvar, Värdigheten hade gjort som Rim och Reson och lagt sig för länge sen.
Bitvis känns det som att man tar sig fram med myrsteg. Alltså inte att man går med små steg utan man går på en myr. Det stämmer oftast. Torra fötter är inte något man behöver dras med någon längre tid. Det innebär också att om man till äventyrs skulle hitta en plats i Norge som är plan nog att tälta på så skulle man antagligen behöva snorkel för att sova.
 |
| Jo, lite blött är det emellanåt |
Men nu ska jag sluta gnälla.
Passerade genom Hell idag. Orten heter så. Lite för roligt för att inte uppmärksammas. Så nästa gång ni är på after ski och bandet spelar "Highway to Hell" så vet du att det är E6 genom Tröndelag det syftas på.
Jag undrar f.ö om bönderna där odlar Hellvete?
Om man tatuerar sig där blir det då en Hellristning?
Kan man på caféet få en Hell Ceasar-sallad?
Som sagt, lite för roligt!
 |
| Hell station |
Nu är det bara lite drygt tre mil kvar så det blir en lagom värdig avslutning.
Jag tänkte skrida majestätiskt in i staden i toga och lagerkrans, vinka lite avmätt och ta emot massornas hyllningar.
Men det slutar väl med att man klafsar in i skor som säger "squish" vartannat steg, regnjacka på trekvart, förbannandes en öm hälsena och ackompanjerad av ett ilsket plingande från en lycraklädd man i 45 års-åldern på världens lättaste cykel.
C'est la vie.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar