SOL, dag 14-16: Wandrin' star

(Lee Marvin)

"Mud can make you prisoner and the plains can bake you dry.
Snow can burn your eyes but only people make you cry"

Stiklestad, km 444

Nu går det undan! 11 mil på tre dagar! Inte så imponerande som det låter, dock.
Från Åre gick det via Duved med ett glasstopp vid karolinermonumentet (sug på den, auto correct!) ut på skalstugevägen. Där var det slut på det roliga - asfaltsväg med granar som enda utsikt och mer trafik än väntat. Fick inte ens köpa en golfvagn av ett par herrar som verkade klara för dagen.
Kom iaf till slut till Tännforsen, som anser sig vara Sveriges största vattenfall på något sätt, strax innan stängning.

Det finns bättre bilder av Tännforsen...

Pratade lite med en i personalen om hur vägen såg ut framåt för om det inte blev bättre kunde det bli aktuellt att plocka fram tummen. En annan i personalen var precis på väg hem och erbjöd mig skjuts ut till vägen igen och väl där konstaterade hon att hon inte fortsatt åt andra hållet tidigare och vi fortsatte till Medstugan, sen var hon tvungen att vända innan bensinen tog slut. Två mil asfalt passerade i ett nafs!
Tog in på vandrarhem (drivet av lanthushållningssällskap, bara en sån grej!) och ett par damer som tänkt jäkta igenom på 17 dagar samt Michael och Maria, ett ungt tyskt par jag träffat någon dag tidigare. Bastu fanns det också! Hooray!

Riksröse 165b och jag. Det är jag till vänster.

Sen äntligen var det lite fjäll! Det var efterlängtat kan jag säga! Tystnaden, vidderna, imponerande men lågmält, kargt men levande, bistert men inbjudande. Ord gör det inte rättvisa.
Tog en rätt kort dag för att suga lite mer på fjällkaramellen och fick åter sällskap av tyskarna i vindskyddet.

Fjäll. Det är gött.

Idag har det blivit trippens längsta dag, någonstans runt 45 km tror jag. Mestadels i duggregn och på asfalt. Fötterna har helt spontant börjat använda Sven Plex Petterssons referat av Jan Holmlund i OS 1980 "oj oj oj oj oj oj oj oj, vad gör karln? Aj aj aj aj aj aj aj"
https://youtu.be/AW1PlAFkLLY
Men annars är Norge fint och precis som förväntat tog det inte mer än tio minuter efter gränsövergången innan jag mötte de första norskarna på tur med stugpackning. Fördom infriad.

En liten bit av Polen Norge

Förresten så har jag börjat mentalt ersätta St Olav med Ole från sällskapsresan-filmerna. Jag gillar tanken på Ole ledande en här med "vibrasjonsdempere" på svärdet och istället för krona eller hjälm en stickad mössa där det står "Kiss me, I'm Norwegian". Jag är lättroad ibland.

Hade gärna stannat nån dag här men efter att konsulterat väderprognosen ska jag nog se till att utnyttja morgondagen för att gå.
Knappt 14 mil kvar nu. Fem dagar skulle jag tro.