måndag 6 augusti 2018

SOL, dag 3-5: Let's take a walk

(Stefan Andersson) Bräcke, 134 km. Medelpad - inte fullt så exotiskt som Nya Zeeland. Ljungandalen är dock rätt trevlig med gårdar, små byar och ännu mindre byar om vartannat. Skog, sjö, fors och vetefält (jag hävdar bestämt att det var vete och vägrar lika bestämt visa kort för att inte bli synad).

 Hade det bara funnits lite mer stig och lite mindre väg att gå på så hade det varit riktigt trevligt. Men samtidigt behöver man ju kontraster för att uppskatta det goda lite mer. Till exempel när man går och muttrar över ännu en sträcka med asfaltsväg och börjar på allvar överväga att byta till cykel framöver. När man då blir anropad från en veranda med ett "Vill du ha en kopp kaffe? Eller en kall öl?" så gör inte fötterna så ont längre och man återfår livsglädjen på ett kick. Så strax sitter man på Rickards veranda (det är som Jills veranda fast utan Jill och en massa musik och där man själv är gästartisten. Det kanske mest verandan som är gemensam nämnare vid närmare eftertanke), hjälper sonen att blåsa upp fotbollen, sörplar på en öl och ångrar att man satte sig i solen. Sådana möten med folk längs vägen är verkligen fantastiskt roliga, det är helt vanliga människor som bjuder på kaffe, sig själva och allehanda historier om bygden. T.ex så lär ingen guidebok förtälja historien om den lilla festivalen i grannbyn där artisterna uppträdde på en pråm och någon lustigkurre på en vattenskoter roade sig med att köra cirklar runt scenpråmen för att göra svallvågor om det var något han inte gillade som spelades. Ibland kommer man också på att om man beskriver det man gör för stunden kan det låta en smula ovanligt för en oinvigd. Hade det inte varit för Nix-register och en telefon i flygläge så hade jag nästan hoppats på att bli uppringd av en teleföräljare bara så att man, helt sanningsenligt, skulle få chansen att ursäkta sig med att man sitter och käkar lunch på en kyrkogård. Gärna med tillägget att något nog varit lite dåligt för man börjar känna sig "risig i kistan"... (Varför kyrkogård? De har rinnande vatten!)
Ljungan och Sveriges längsta träbro

t I alla fall, efter tre dagar nåddes Borgsjö som sista anhalt i Ljungandalen. Även sista utpost mot Norge innan det ritades om lite kartor i mitten på 1600-talet. Övernattning i hembygdsgård/vandrarhem där en snabblektion i att ducka vid passage av låga dörrar ingick utan extra kostnad. Det är annars inte något jag behövt öva på så frekvent. Det märktes. Bort från Ljungandalen som sagt med sikte på Jämtlandsgränsen och på betydligt mer skogsstig än dito vägar. Fick chansen att sova i ett hus som tros vara från 1600-talet, bör vara den med marginal äldsta byggnad jag sovit i. Övrigt att notera är att jag skrämde upp vad som jag gissar var en ugglefamilj på flygträning, fyra stycken tämligen stora ugglor inom några tiotal meter. Ett långdistansfoto och lite googlande gör att jag gissar på Slaguggla. Idag har det mest regnat. Om det innebär att eldningsförbudet dras in är det OK om det regnar lite till.
Rast påbjuden för pilgrimer. Jag stannade inte. #rebell

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar