One way or another

 (Blondie)

Grövelsjön, km 840 

Så här nära har det aldrig varit innan

Snipp, snapp, snut så var vandringen slut. Och en värdig avslutning var det allt.

Från Östersund tog jag tåget till Enafors där stationen ligger i princip i skuggan av Storsnasen så det är bara några km innan man är uppe på fjället. Och kanske några höjdmeter också... Det finns några gamla ledkryss som antyder en gammal vinterled men med tanke på hur brant det bitvis är och de gamla skyltarna om lavinfara så är det nog lika bra att den är avvecklad.

Kanonfint vandringsväder med sol, ca 16 grader och lite vind som fläktade gav bra yttre förhållanden på en sträcka med få andra vandrare. Det var egentligen bara när jag korsade jämtlandstriangeln vid Ulvåtjärns rastskydd som jag mötte andra. Då fick jag också höra att det var risk för regn och kanske åska framåt kvällen, så när det var dags slog jag läger några km innan Sylarna istället för att fortsätta högre upp i dalen. Det var t.o.m i lä för vinden innan den fick för sig att vända så att jag fick gå ut och vrida tältet 90 grader mitt i en regnskur kl 21:30. Kul! Verkligen!

Med kurs mot Sylarna. Bara drygt två mil kvar...

Hyfsat väder över Getryggen

Busväder på väg in över Sylarna 

Nästa dag fortsatte jag upp förbi Sylstationen, genom hela dalen och ned till Ekorrdörren för att där ta av österut mot Miesketjahke genom ett väldigt trevligt, småkulligt landskap mellan de höga fjällen i Sylarna och Helags. Fortsatte förbi Helags och slog upp tältet lite drygt halvvägs till Fältjägarstugan. 

Templet med sina pinnacklar och Tempeldalen i Sylmassivet

Ekorrdörren 

Vidsträckt!

Nu var det nya omgivningar för mig och jag tror att Fältjägaren kan bli en ny favorit. Den ligger väldigt fint på en liten höjd över omgivningen och med högre toppar i väster (Skarsfjället) och norr (Helags). Säkerligen rejält utsatt i dåligt väder också, som är en del av historien bakom att den ligger där den gör (några soldater från fältjägarregementet i Östersund omkom i en snöstorm i området 1944). Jag hade dock samma fina väder och stampade på ner över Ljusnan och upp över fjället bort till Fjällnäs. Rätt lång dagsetapp så jag var rätt mör när jag kom fram. Praktiskt då att det schweiziska paret som var före mig i köket på campingen gjorde alldeles för mycket polenta och behövde göra av det någonstans. Jag kämpade givetvis tappert emot men de var två mot en...och hade dessutom en chokladpudding på sin sida... 

Jag har tänkt det ofta att det är för naturen man ger sig ut och vandrar men efteråt är det ändå människorna man minns bäst.

Efter ca 10 mil på tre dagar tänkte jag ta det lite lugnare nästa dag - handla lite för de sista dagarna och gå så långt det kändes gött. Det tuggade på och jag insåg att jag faktiskt kunde gå ända till Skedbrostugan om jag ville utan större problem. Så blev det mindre nästa dag också. Med tanke på hur stenigt det var sista dryga milen så skulle det ändå blivit svårt att hitta en hygglig tältplats ens för mitt lilla tält. Särskilt om jag skulle ha vatten nära också. Så fram till stugan blev det trots allt.

I mitten av bilden kan man skymta en fjällräv avteckna sig mot himlen

I mitten av bilden kan man skymta två präktiga sarvar

I mitten av bilden kan man ana lite sten 

Till slut blev det dock en kortare dag eftersom jag bestämt mig för att sova inne i Rogenstugan (kan, rent hypotetiskt, bero på att där finns en bastu) så jag var framme i tid för en sen lunch och satt sedan bara och njöt av solen, lugnet, sjöutsikten och lite kaffe större delen av eftermiddagen. På nåt sätt kändes det faktiskt som att det var där det tog slut. De sista milen var bara en transportsträcka. En väldigt stenig sådan. Jag var rätt glad att ben och fötter var hyfsat tränade för annars hade jag nog varit rätt grinig. Och i sämre väder hade det nog inte heller varit skoj. Men på vintern är det nog väldigt fint att glida fram på turskidor här!

Solnedgång över Rogen

En och annan sten var det som sagt.

Men hursomhelst, fram till Grövelsjön kom jag. Det sved lite att gå förbi plaketterna med namnen på de som gjort Gröna eller Vita bandet innan när det inte blev så för egen del. Men jag känner mig klar nu iaf. Det blev inte som tänkt men det blev bra ändå. Om tid/pengar finns kanske jag gör ett nytt försök någon gång, kanske gör jag det jag skippade i sommar, kanske gör jag något helt annat. 

Impossible to see, the future is.

Hall of Fame 

Nu ska jag ha en dejt med min trimmer...