Epilog: The Bitter End

 (Insomnium)

Östersund, km ?

Saker blir inte alltid som man vill. 

Luften gick helt ur mig när det klarnade att det inte skulle hålla hela vägen. Att ta det kortare men mindre inspirerande ruttalternativet kändes inte alls som nåt jag ville göra. Och att det skulle bli en bättre känsla av att avvakta på ett vandrarhem i Hemavan kändes inte särskilt troligt. Så det var med mycket besvikelse som jag bokade en bussbiljett hem till Östersund. 

Det var ju inte så här det skulle bli.

Det sägs att det skönare lyss den sträng som brast än att aldrig spänna en båge. Och det stämmer väl i slutändan men det är inte så festligt just när strängen brister.

Att i det läget komma hem till allehanda slags vardagsproblem av olika magnitud, en knölig bostadssituation och en, vad det kändes, tom tillvaro var jobbigt. Jag skulle ju inte vara här. Försökte tänka på annat men besvikelsen låg alltid och lurade i vassen och allt möjligt kunde vara en påminnelse. 

Att se uppdateringar från andra bandare var tveeggat - man gläds så mycket med dem men det svider så att inte göra det själv.

Ironiskt nog så hade jag nog haft tillräckligt med tid om jag inte sagt upp mig från jobbet. I slutändan var det inte vandringen som var avgörande för uppsägningen men det var den som avgjorde tidpunkten. Och nya planer för hösten införde ett slutdatum jag inte planerat för innan. "Isn't it ironic" som Alanis Morrissette skulle sagt.

Med lite distans till det så hade jag nog inga särskilt bra förutsättningar att lyckas - några ovanliga vägval som sänker hastigheten och förlänger sträckan, inte supertränad när jag startade så behöver några veckor att få upp ångan, en terräng som över lag gör det svårt att plocka in förlorad tid och som sagt begränsat med tid är minst en försvårande faktor för mycket. Ett mindre lyckat skoval hjälpte nog inte heller

Men. Nu har jag varit hemma några dagar, fått processa det lite, träffat lite vänner och läst en och annan bloggkommentar. Och jag har kommit fram till att det får j*vlar i min lilla låda inte sluta så här. Inte på det här sättet. Jag vägrar.

Så jag ska ta mig till Grövelsjön iallafall. Jag startar någonstans här i Jämtlandsfjällen inom några dagar och kör på de sista 17-20 milen till Grövelsjön. Få en vettig avslutning på det här.

Det kommer inte bli ett godkänt Grönt band men skit samma. Ungefär 2/3. Kanske hinner jag göra några fler bitar innan säsongen är över. För än är det inte över. Den tjocka tanten har inte sjungit. 

Nu tar vi det här i mål.