Halvvägs

Nu är jag halvvägs. Efter lite drygt fyra veckor. Det är lite längre tid än beräknat. 

Faktum är att tiden börjar rinna ut. Att ta den rutt jag skulle vilja ta känns inte längre realistiskt att hinna med. Det går att korta ner med lite andra ruttval men då blir det en mycket tråkigare väg med många mil skogsväg genom centrala Jämtland. Visserligen kan man väl göra hyfsat tempo då men är det värt att pina sig igenom det för att få ett diplom? Och så hade det varit skönt att ha lite tid att landa innan vardagen tar fart igen. 

Kontentan blir att jag nog inte kommer slutföra mitt gröna band. Efter förutsättningarna känns det inte värt det. Det är bittert. Jättebittert. Det är något jag sett fram emot och velat göra i flera år men samtidigt ska det ju vara kul. 

Jag vet inte hur jag ska göra just nu. Köra på en etapp i taget och se var det landar? Det _kan_ ju fortfarande gå vägen. Eller sluta i tid och få tid till sånt som fått stå tillbaka för det här?

Nu har jag verkligen kommit in lunken med det enkla livet att gå, äta och sova där vardagens alla små energitjuvar är så långt borta. Så jag vill inte sluta men jag är inte jättesugen på att fortsätta heller.