GB dag 9-14: Who'll stop the rain

 (Creedence Clearwater Revival)

Ritsem, km 294

Nu börjar jag komma in i det. Det rullar liksom på. 

I något inlägg inför avresan trodde jag att vädret och sällskapet skulle vara den största skillnaden mot Nya Zeeland. Ibland tycker jag inte om att ha rätt. De första två dagarna ut från Abisko var ganska lika - lite vind, lite regn och väldigt lite sol. Det funkar att gå i men när man slagit läger är det rätt långsamt att sitta inne i tältet och kura. Tillsammans så liksom nöter det ner en.

Efter Alesjaure hade jag tänkt gå genom Unna Vistasvagge för att sen svänga in mot Nallostugan. Lite förvarning från stugvärden om underlaget och att vädret surnade till mer när jag närmade mig dalen gjorde att jag vände tillbaka ner till Kungsleden och slog läger några km norr om Tjäktjastugan, i tacksamt lä bakom en liten ås. Nästa dag var vädret lite trevligare och jag gick mot Nallo från Tjäktja istället, en ganska hög passage uppåt 1300 möh. 

På väg ned mot Nallo. Strax innan snön.

På nedvägen skulle jag skråa över ett ganska brant snöfält. Lite för brant visade det sig. Jag tappade fotfästet och började glida nedför snön i rätt god fart. Enda tanken var "fötterna först!" och det blev en ganska obekväm inbromsning i stenskravlet nedanför snön. Lite högre fallhöjd och/eller större stenar nedanför och det kunde gått mycket, mycket värre. Nu klarade jag mig med bara några skrapsår. Lite skärrad och mycket irriterad på mig själv för att jag borde veta så mycket bättre tog jag vidare. Det visade sig att paret vars spår jag följt ut på snön (och sett fortsätta nedanför, därav att jag trodde det var hyfsat säkert) hade gjort exakt samma sak men också klarat sig oskadda. Men Nallo var fint! Efter mycket sten och blöta fötter den dagen var jag rätt härsken och tog in i Sälkastugan för natten. Varm stuga, lite trevligt sällskap och en en natts sömn gjorde underverk för moralen!

Härnäst vände jag västerut mot Hukejaure. Hyggligt väder och fin vandring gjorde det nog till den finaste dagen hittills. Det var t.o.m så att jag behövde plocka fram solglasögonen från sitt gömställe längst ner i ryggsäcken och fick en fin kväll halvvägs till Sitasjaure.

Hukejaure 

Turens första fjällämmel!

Nästa dag var vädret tillbaka till det vanliga igen. Som extra bonus var det fullt av fyrhjulingsspår längs vägen. Dekorativt. Men då kommer det ett inslag av Trail Magic! När jag kommer till Sitasjaure sitter där två naturbevakare från länsstyrelsen som inte missar en chans att truga i mig några koppar kaffe och biscotti! Rasten blev rätt mycket längre än planerat... De erbjöd sig även att köra ner min ryggsäck till Ritsem men eftersom jag inte var säker på om jag kanske skulle hela vägen avstod jag det. Blåsigt som attan men lättgånget på grusväg var det och så småningom var jag framme. Medan jag satt och funderade på mina alternativ för kvällen kom naturbevakarna rullande med bilen, stannade och sprutade ur sig tips om var jag kunde tälta och erbjöd mig också att komma in och duscha, ladda upp telefonen osv i deras stuga, "allt utom sovplats". Sån oprovocerad vänlighet från främlingar slår verkligen knock på en när man inte väntar sig nånting.

I slutändan tältade jag dock vid STF-stationen. Det kändes nästan lite otacksamt.

Strax innan Ritsem med utsikt över Ahkkamassivet

Nu har jag haft vilodag här och hämtat ut en låda med mat och kartor mm för kommande etapp, lagat byxorna igen (i den här takten kommer de ha fler stygn än Börje Salming innan det här är över!) och pratat med den första andra "bandaren" jag stött på, Monika.

Imorgon bär det av till Padjelanta där jag ska möta upp mina vänner Erik och Åsa med familj som håller till i Kutjaure-vistet den här veckan. Inte planerat innan avresa så det var ren flyt att det klaffar med tid och plats men nu ser jag väldigt mycket fram mot det!

Efter det blir det nog lite oledat till Alkavare om vädret tillåter och sen "höga vägen" via Vallevagge till Kvikkjokk. Ca 6 dagar tror jag. Det finns t.o.m en sol i väderprognosen!