Förberedelser

 Jag har försökt hålla mina förberedelser så begränsade som möjligt. Mest för att det inte funnits tid/ork att göra något alltför detaljerat. 

Min tänkta rutt har varit hyfsat klar rätt länge och enkelt uttryckt så har det varit att ta reda på var man kan handla mat och hur ser det ut där emellan - hur långt är det, hur lång tid kan det tänkas ta och därmed hur mycket mat behöver jag handla.

En del bandare gör upp väldigt detaljerade scheman med färdiga dagsetapper, torkar egen mat i månader och skickar ut den i s.k depålådor till campingar, fjällstationer, mm längs vägen. Jag är lika delar imponerad och skräckslagen av det - imponerad över att de orkar med all den detaljplaneringen och logistiken (jag tycker det är mer än nog att planera mat för första etappen och en enda depålåda) och lite skräckslagen för att man blir ju väldigt bunden av det på flera sätt så som tid och plats att hämta upp samt även innehållet i lådorna. Men folk är ju olika också. Hike your own hike (HYOH) som de säger på engelska

Sen har det varit en massa saker som att sluta på jobbet, försöka sälja en lägenhet och annat som har tagit en del uppmärksamhet. Så visst, lite hektiskt var det väl de sista dagarna innan avfärd.

Sen är det såklart en fördel att ha gjort liknande saker innan, det mesta av utrustning och liknande var ju redan på plats. Lite nytt har det också blivit

Utrustningen. Klicka på bilden för att förstora.
Längst bak kläder - förstärkning till vänster och ordinarie till höger.
I mitten elektronik, matlagning och hygien.
Närmast sovsäck, ryggsäck och tält. 

Fysiska förberedelser? Njae... Jag har inte varit ute och sprungit sen i påskas... Avsiktligt, faktiskt. För att spara på hälsenan. Men sen har det blivit några vändor upp och ned i Ladängsbacken på Frösön. Det finns nån sån där utmaning att man ska bestiga höjdmeter motsvarande Mount Everest i sin lokala backe och för Östersund är det alltså Ladängen. Så där har det blivit en sisådär 2500 höjdmeter. Med ryggsäck, såklart! Att gå på platt mark är inte så jobbigt, det är höjdmetrarna som kostar på.

Vi får väl se vad det är värt när det drar igång.

Just nu sitter jag på nattåget till Rovaniemi där det blir ett dygn att se sig om och handla de sista ingredienserna till maten innan det blir buss till Kilpisjärvi och dags att börja gå.

Nattågen är f.ö betydligt fräschare i Finland men inte så budgetvänliga för ensamresenären eftersom det bara går att boka hela kupéer.