Dag 91-97: Path

(Apocalyptica)

Methven
Ca 50 km off trail från km 2245

Det kunde ju inte hålla i sig hur länge som helst, att det skulle bli bättre och bättre för varje etapp. Eller så börjar jag bli bortskämd...
Temat den senaste veckan har varit "dalar och floder". Inte så konstigt iofs, floder har en tendens att rinna genom dalar snarare än på höjder.

De första dagarna var trevliga om än inte så spektakulära, mestadels ganska enkel vandring genom bokskog som begränsade vyerna en del. Det var lite längre mellan stugorna så alternativen var lite färre vilket fick till följd att vi var några stycken som gjorde samma dagsetapper - Ben, en amerikan jag träffat en del tidigare och som faktiskt går hela leden (utan att lifta); Lasse, en ung tysk som kan äta sin egen vikt i tortillas varje dag och Nick, en 52-årig kiwi som äter två middagar per dag.

Vandringen var som sagt inte så speciell men en trevlig feature fanns, en dag gick leden förbi en varm källa som fyllde en liten pool som man kunde ta ett dopp i.

Ser väl rätt inbjudande ut?

Något mindre inbjudande...

Tyvärr hade någon tipsat traktens sandflies om det också så när man gjorde ett litet ombyte blev man angripen av dessa apokalypsens fyra miljoner flygare. Som vanligt på Sydön.

Som en liten notis passerade man ett berg med det inte helt politiskt korrekta namnet Niggerhead. Annorlunda.

Området här var det som drabbades hårdast av de stora ovädren i mitten av januari och på många ställen hade dalen fått en helt ny layout när mark (och led) spolats bort. Alla branta berg gör att vattnet snabbt rinner ner i dalarna och om det regnar mycket så kan floderna därför stiga mycket och fort och bli riktigt kraftfulla.
Nu var det inte så högt vatten men man fick i mångt och mycket hitta sin egen väg genom skog och flod. Navigationen är dock rätt enkel i en dalgång, bara följ floden nedströms.

Efter ett par dagar blev det intressant med ett parti som jag haft lite funderingar kring. Det lät knepigt, uppströms, många har fått skippa det pga höga vattennivåer och bara namnet var ju måttligt förtroendeingivande - Deception river. Så mycket led var det inte utan snarare markeringar här och var och sen fick man plaska fram bäst man kunde. Nick och jag gjorde dock god fart och floden höll sig så att säga på mattan.

Deception river uppströms

Sista kilometrarna var nästan kliniskt befriade från stig och det var mer klättra fram över stenblock i forsen än regelrätt vandring. Jobbigt men kul!
Lite mindre roligt när floden blev så smal att snårskog växte in över den och vi klättrat högt nog för att komma in i molnen med fukt och kyla som följd.
Utan kamin var det inte helt lätt att torka några kläder så det var bara att börja i hyggligt tempo nästa dag för att få upp värmen på väg nedför Mingha river. Framåt lunchtid kom dock solen fram och med en kort dag i planeringen kunde man ta eftermiddagen ledig på Bealey Hotel - fika, ta en öl och äta middag som inte var frystorkad innan man gjorde sista timmen till stugan för natten. Där vi förresten väcktes mitt i natten av en jordbävning.

Det fina vädret höll i sig nästa dag när det var längre att gå längs med Harper rivers vackra dalgång.

I slutet av den dalen når man Rakaia river som är så stor och kan stiga så snabbt att man avråds i starka ordalag att inte vada den utan ta sig runt på annat sätt.
Så nu har jag liftat till Methven (med en walesare i traktor och en jägare med en knivdödad gris på flaket) och fått en vilodag i väntan på att det blir måndag så skolbussen kan ta mig upp på andra sidan.
Sen är det på't igen!