Dag 63-68: Southbound

(Thin Lizzy)

Sådär! Det var det! Nordön avklarad!
Ok, det tog lite längre tid än det borde men vem räknar?

Vägen till Tararuas präglades av regn, hela bussresan till Levin, stora delar av eftermiddagen, hela natten och en bit in på förmiddagen. Blött så det förslår. Men upp i bergen skulle jag, och prognosen var ändå lite lovande. Så uppåt bar det.
Det var mycket klafsande och plaskade och stigen gick rätt in i molnen - inte en tillstymmelse till utsikt. Väderleken var just lekfull, när droppandet blev för tätt så man stannar och tar på regnjackan så slutade det lagom till att man fått den på sig. Klassiskt bär-in-bär-ut-gyckel.
Så tar man och tuggar i sig lite energi och regnet tilltar igen.
Kontentan blir att man tämligen fuktig och lätt frusen trillar in i stugan som var dagens mål och konstaterar att brasveden är slut. Suck.
Bara att gräva fram alla torra kläder man har.
Ungefär nu inser jag att jag inte har någon fantastisk mängd bränsle och vädret kan göra att jag måste stanna en dag i nästa stuga. Hmm. Det finns iaf en 20 år gammal National Geographic att roa sig med. Överlag inte den mest inspirerande dagen i nz.

Nästa dag börjar i samma stil och man känner sig lite som Sisyfos när man tar sig upp för en puckel bara för att se en ny, högre skymta fram i diset. Det regnar iaf inte längre. Överlag går det faktiskt rätt ok och jag kommer fram till dagens etappmål vid tidig eftermiddag. Kombinationen av väderprognos, stugans läge och tiden gör att jag satsar på att ta mig en stuga till.
Härnäst är nämligen öppet, exponerat och över trädgränsen så kommer jag förbi det borde vädret vara av mindre betydelse imorgon.
Uppåt och uppe på Mount Crawford (högsta punkten här, just över 1400 meter) är det lite blåsigt men absolut ingen utsikt alls, molnen är för låga. Så börjar nedfärden och inom fem minuter öppnar det upp sig helt på vänstersidan och ytterligare tio minuter senare på högersidan så att man står mitt i ett enastående fjällpanorama. Fantastiskt! Inte de karga, svenska fjällen men väl så kärvt och svårtillgängligt.

Med ett stort leende på läpparna börjar nedstigningen. 1200 meter. DET var tungt i slutet. Totalt blev det, minst, 1600 höjdmeter upp och 2400 ner den dagen. Rätt mycket faktiskt.
Lite för mycket för mina skor. Den ena ger sig på någon form av sandalimitation. Inte riktigt planerat.
Väl framme vid nästa stuga ser jag rök stiga ur skorstenen och där inne sitter tre andra vandrare, varav jag och har det gött med brasan igång. På deras inrådan tar jag ett dopp i den inte alltför varma floden och njuter lite mer av stugvärmen. Hygglig skillnad mot kvällen innan.

Nästa dag? Regnet. Med stort R. Men vad ska man göra? Bara att kränga på sig regnjackan och gå.
Själv halkar jag nog bara två gånger men för den riktiga entusiasten fanns det i princip oändliga möjligheter.
Jag börjar undra om mina fötter någonsin varit så blöta, inklusive efter en kväll i badtunna. Strumporna ser märkligt uppsvällda ut och när jag får lite tak över huvudet inser jag varför - jag kan bokstavligen hälla ut ett par-tre deciliter vatten ur vardera. Och nej, det är faktiskt inte en överdrift. S.k vattentäta strumpor funkar tydligen åt båda hållen...
Hursomhaver, med skorna i spillror bestämmer jag mig för att skippa sista dagsetappen, ta mig mot bebyggda trakter och lifta till Wellington.
Till råga på allt så vill inte telefonen starta, trots att den legat avstängd i en plastpåse i fickan på regnjackan.

Så nu har jag häckat i wellington ett par dagar.
Det är tufft med vattenskadad telefon, man kan tvingas äta glass på en uteservering i väntan på att telefonen ska torka i solen! Och så blir bloginläggen lite bildfattigare.

Nu har jag iaf skaffat en ny telefon, nya skor och handlat och postat mat för ca två veckor så nu ska det vara i princip klart att ge sig på Sydön.

Mat för 8 resp 5 dagar. Kan bli lätt monotont.

Men vi ska ju ta oss till slutet av Nordön också. En dryg mil av trevlig vandring i wellingtons grönområden. I strålande solsken! Och nästan vindstilla (annars gör det skäl för namnet windy welly)!

Wellington, sett från syd.

Där är den! Slutpunkten på Nordön!

Tävling! Ett par skor har gått 15 km och det andra 1500.
Den som gissar rätt kan vinna fina priser!
Förstapris är att få bjuda mig på middag när jag kommer hem.

Annars har det varit rätt gött här i Wellington, har gjort saker man normalt inte gör på gående fot - ätit ost, gått på museum, insett att delar av personalen på vandrarhemmet vet vad jag heter (tecken på att man tagit för många dagar ledigt?)