Det närmar sig...

Aye, så är det. Sitter just nu i Kaitaia, den nordligaste orten av någon som helst storlek i NZ. Allt är i princip klart för att ta sig an Te Araroa, det enda som återstår är att posta iväg lite grejer som kan vara bra att ha men som jag inte behöver just nu. De ska jag posta vidare till nästa postkontor via poste restante så att jag kan hämta ut mitt paket där, ta vad jag ev behöver och sedan "studsa" lådan vidare till nästa postkontor jag passerar osv. En s.k "bounce box".
Enda motgången än så länge är att jag inte lyckats öppna ett bankkonto i NZ så alla kostnader betalas med svenskt kort och tillhörande merkostnader. En del banker låter mig inte skapa ett konto pga att jag är här på ett besöks-visum och den som faktiskt låter mig göra det anser att jag behöver ett personligt möte med en personlig bankman. Det måste man såklart boka i förväg och då hitta en tid och plats där man kan vara ganska säker på att befinna sig. Inte helt enkelt som vandrare. Men det ska väl lösa sig på nåt sätt.

Har varit i Kaitaia ett par timmar nu efter att ha varit i Auckland sedan jag landade i lördags morse. Där hade jag det stora nöjet att få bo hos Johanna, Gav, deras energiske tvååring Dex samt Gavs dotter från tidigare, Zoe. Jag har blivit så väl omhändertagen att jag nästan skäms - Gav (som är uppväxt i Auckland) har visat mig runt i sina hemkvarter, inne stan och berättat allt möjligt intressant om träd, fåglar, Auckland (stan ligger t.ex på ett 50-tal utslocknade vulkaner), tidvatten mm. Och så har det varit barbeque, fish&chips, en och annan öl och överlag som sagt väldigt trevligt. Och detta egentligen av fullständiga främlingar - jag hörde av mig till en svensk förening i Auckland och frågade om någon kunde tänka sig att lagra en ryggsäck med reservgrejer (extra skor, strumpor etc) åt mig och Johanna (bland flera andra!) hörde av sig och vips var jag inbjuden att stanna hos dem över helgen! Gästfrihet, sa Bull.

En annan läxa man fått lära sig är att solen här är elak. På riktigt. Opraktiskt för mig som blir bränd bara av att se sol på prognosen i tidningen... Solskyddsfaktor 50 inhandlad, ska förhoppningsvis räcka en bit.

Nu ska jag bara ta mig till Cape Reinga på nåt sätt så att det startar på riktigt - har hunnit beta av rätt stora delar av känsloregistret de senaste veckorna men nu när det är så nära så är man mest sugen på att komma igång. De där 4-5 dagarna på sandstrand som alla tidigare vandrare varit så förtjusta i. Eller hur det nu var...

Får väl bli en discodänga då.
Pointer Sisters - I'm so excited